en annorlunda historia...

Jag borde inte sitta här och pappa borde inte ha flyttat på uggleungarna,

nu kommer inte deras mamma att vilja veta av dem mera. 

De kommer att dö av svält, bara för att pappa ville ta ett fint kort

på mig och skicka till mamma. Mamma ligger på sjukhus, 

och pappa säjer att hon snubblat igen, rakt in i en dörrkarm. 

Mamma snubblar jämt och slår sig och då säjer pappa 

att jag ska vara hans lilla duktiga fru....

dra

sammanbitet dra lasset
inte tänka
varför
inte tänka
vart
bara bita ihop och dra

öva

jag övade
på att vara mera laid back
lojt tillbakalutad
likgiltig
oengagerad
surfa på vågen
fånga dagen
sko mig så gott det gick
jag övade verkligen
men det slutade med
klappande hjärta
dunkande huvud
en värld som snurrar
utanför min kontroll

bruka

du brukade min kropp
som du brukade din jord
din hand öm
din kropp krävande
du plöjde din jord
trampade din mylla
jag bar dina barn
under mitt hjärta
stolt gick jag bredvid
den man som brukade mig

sax

saxen låg där
framför henne
blänkande vassa käftar
lockade
viskade
kom
använd mig
du vet du vill
jag din lindring
du mitt material
du är ingen utan smärtan
du vet inget utan smärtan

kärleksförklaring till Kattegatt

jag älskar dig som mest
när du förtjänar det som minst
när skummet yr om dig
vågor höga som enplanshus
ljudet av ditt brus fyller mig med ro
saltstänken i mitt ansikte gör mig upprymd
en stilla solig dag i slutet av augusti
då är du som mest välkomnande
stilla kluckande ligger du där
kelsjukt omsluter du min kropp
vilar ut efter sommarens vedermödor
åååå Kattegatt du min allra finaste vän
vad jag älskar dig
sakta fylls jag av vemod
en längtan som bara du kan lindra

du är så långt borta
långt borta från mig

en bisarr historia

rummet ger mig rysningar
kallt, fuktigt,
energier som vill illa
vilka var de tre männen
varför gymnastikskor
vad har hänt i detta rum
vad är det jag inte får glömma
vad vi inte får glömma
är det kvinna som mördades
där
mitt på golvet
blodet som inte går att tvätta bort
är är det hon som inte vill lämna rummet
inte innan hon fått sin hämnd
är det hon som gömmer sig bakom granen
hon som vet att gymnastikskor inte alltid står på de godas sida
jag kan inte vara kvar
sakta backar jag mot utgången
stilla mumlar jag "Fader vår som är i himlen....."

parkera

parkerar mig i din famn
du vänder dig bort
jag klamrar mig kvar



vare sig du vill eller ej!

gro

hat
missunnsamhet
lät du gro i ditt hjärta
förpesta ditt liv
din omgivning
käkar som malande kvarnstenar
blick lik bottenfrusen sjö
smutsgrå hy
livscirkeln minskar
du gödde ditt hat
med lögner förtal
du hittade aldrig ut